Stark politik

Många väljare i Sverige idag känner ett starkt missnöje med den politiska situationen. Många partier dras alltmer mot mitten och färre politiker vågar ha färgstarka åsikter eller uppmuntra till en politik som står i kontrast till mittenlinjen. Ofta handlar politik om att behöva kompromissa, men under många decennier bars både Nya Moderaterna och Socialdemokraterna fram av politiker med stark patos och stora visioner. Vad har hänt med de olika partierna idag? Varför sjunker förtroendet för både partier och ministrar från år till år? Har media och internet gjort det svårare för politiker att behålla sin integritet och sin politiska agenda?

Politik

När det gäller politik så tror vi på Lena Sommestad för att hon är den av kandidaterna som vågar tänka störst. Hon kombinerar skarpa insikter med obekväma sanningar och har en välbehövlig ödmjukhet. Sommestads tänkande är inte begränsat till ett rutinmässigt hanterande av de dagspolitiska frågorna utan är riktat mot framtiden. Lena Sommestad har en djup samhällsekonomisk kunskap och stärker Socialdemokratins grundvärderingar om rättvisa, jämlikhet och solidaritet.

Hon har en framtidstro – och vet vilka praktiska handlingar som krävs för att bygga en samhällsförändring. Hon kan göra något som tidigare tyckts omöjligt inom Socialdemokraterna – utöva konstruktiv självkritik. Hon är inte idémässigt formad av att ha “vuxit upp” inom (S), en enorm styrka som inte färgat hennes politik.

Socialdemokratin har under de senaste decennierna ställts inför enorma utmaningar. Trots att man direkt eller indirekt varit inblandade i alla samhällsförändringar sedan rösträtten infördes tycks man ha tappat greppet om både samhället och väljarna. Idag får partiet under 30% i opinionsundersökningarna.

I ett sådant läge krävs självkritik. Men inte vilken självkritik som helst. När man lyssnar på vissa ledande socialdemokrater framstår ibland grundläggande värderingar för rättvisa och jämlikhet som något “omodernt”. Socialdemokraterna behöver en självkritik som utgår ifrån verkligheten och tar hänsyn till att Sverige idag är ett helt annorlunda land än vad det var för 20-30 år sedan. En självkritik som inte frångår de tidlösa värderingar som Socialdemokratin kämpat för.

Lena Sommestad har det långsiktiga perspektiv som krävs för att leda Sveriges största parti mot framtiden och driva en hållbar politik.

När andra Socialdemokrater sliter sitt hår över den senaste opinionsundersökningen har Lena Sommestad gång på gång lyft fram Socialdemokraternas förmåga att faktiskt förändra samhället och göra Sverige till ett bättre land för alla.

Vi gillar Lena Sommestad. Hon vågar prata politik.
Vi gillar också öppenhet. Att människor får en chans att påverka.
Kom igen Lena! startades den 20 januari 2011. Alla underskrifter och eventuella meddelanden skickades automatiskt till Socialdemokraternas valberedning. Sen dess har vi fått höra att valberedningen inte upplever underskrifterna som “riktiga”. Därför har vi slutat skicka dem som mail – och uppmanar er istället att maila personligen till Lena och att fortsätta skriva på och sprida ordet!

Vi är övertygade om att Socialdemokraterna återigen kan vara i framkant för de nya framtidsinriktade och progressiva idéerna, och vi tror att Lena Sommestad är rätt person att leda den utvecklingen. Därför säger vi:

KOM IGEN LENA!

Politik under 1900-talet

Under och efter andra världskriget hade Sverige färre partier än idag med några färgstarka politiker. Under denna tid styrdes vi i omgångar av Bondepartiet, Moderaterna och under många år var Socialdemokraterna det obestritt största partiet. Per Albin Hansson lade grunden för det svenska folkhemmet 1928 – en idé om ett samhälle som tar hand om sina medborgare med grundläggande tryggheter. Denna politik ledde till många välfärdsreformer under 1930-talet som formades i samförstånd mellan de olika blocken och partierna. Sverige beskrevs under åren därefter som ”det starka samhället”, en term som lever än idag.

Socialdemokraterna fortsatte med reformerna under ledarna Tage Erlander och Olof Palme. Deras politik gick väl i hand med den ekonomiska tillväxt som Sverige såg under efterkrigstiden. När resten av Europa låg i ruiner hade Sveriges produktion bevarats, våra fabriker och vår infrastruktur var beredda att tillgodose den internationella efterfrågan. Vår stålexport, skogsindustri och många företag blomstrade under samma år som Socialdemokraterna styrde. Det gjorde att folket mer än gärna betalade höga skatter för att ha tillgång till sjukvård, skola och äldrevård av hög kvalitet. Under en lång tid kunde vi lägga grunden för en av världens starkaste välfärdsstater.

Hur ser det ut idag?

Under globaliseringens tidsålder har mycket förändrats. En snabb teknologisk utveckling, internet, medias kraft och människors möjlighet att nå kunskap och information har påverkat det politiska klimatet. Idag har svensk politik en annan form där vi är både mer splittrade än någonsin, samtidigt som partierna är mer lika varandra. En stor politisk vattenskiljare har blivit svensk flyktingpolitik och dess konsekvenser för främst privatpersoner. Genom åren har vi alltid varit generösa mot krigs- och politiska flyktingar. Därför har vi en härligt blandad mix av kulturer där Malmö har fler falafelställen än korv och mos och Zlatan är världens kändaste svensk.

När det gäller vår relation till EU och vårt ansvar som en global ekonomisk stormakt går åsikterna isär. Sverigedemokraterna för en politik som vill hindra allt inflytande utifrån och fler människor från att komma till Sverige. Vänsterpartiet menar att vi har både plats och resurser för att välkomna fler – det handlar om prioriteringar och vilja. Att vi är ett av världens rikaste länder med högst BNP samtidigt som vi, utan invandrare, faktiskt inte har en tillräcklig befolkningstillväxt ger en svår ekvation. Detta är bara en liten detalj i den viktiga frågan kring invandringspolitiken.

Svensk politik har genomgått ett generationsskifte

Socialdemokraterna fick förnyat förtroende efter åtta år av Moderaternas styre. De satsar på att föra en politik som återskapar delar av det arv de besitter från tiden med Erlander och Hansson, samtidigt som globaliseringen gör det nära nog omöjligt att bygga ett nytt starkt folkhem. Konkurrensen på marknader som Sverige förr dominerat är idag hårdare, våra stora företag utmanas av tillväxtländer som Kina, Taiwan och Indien. Dessutom har de sista åren nästan enbart handlat om att stävja flyktingströmmen, sätta människor i säkerhet och kunna anpassa våra kulturella och sociala strukturer till nya villkor – ingen lätt uppgift för någon.